Under alla år som varit så har jag varit sån som följt strömmen väldigt mycket.. Jag har anpassat mig efter vänner, anpassat mig efter familj och anpassat mig efter partners.. Först för några år sen så sluta jag anpassa mig och började bryta mig loss från den här känslan av krav och förväntningar som jag nu vet, fanns hos en del men som faktiskt inte fanns hos alla utan det var något jag trodde de förvänta sig..
Frågan är hur mycket jag bestämmer över mig själv idag. Jag vet att jag är vuxen men trots det känner jag mig ibland som ett barn, både på gott och ont.. En vän sa till mig för någon dag sen att desto äldre hon blir desto mer inser hon att det inte finns några vuxna, folk kallar sig vuxna men ingen vet vad det innebär eller hur man gör när man är vuxen.. Det tror jag stämmer ganska bra..
Jag tror livet har gott framför sig men jag hade velat tappa mina överkilon innan examen och känner mig så besviken för varje dag som går där jag på något vis enligt mig själv "misslyckats", så nu ska jag ta bort den känslan tänker jag.. Vända det till positivt allt som jag faktiskt lyckas med..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar